min historia....

min historia
 

Det började redan 2011 under hösten men jag trodde det berodde på stress och att farmor, min bästa kompis den 10 december 2011.

Hade ordentliga och kraftiga flytning så jag fick byta trosa efter ca 1,5 timme och om jag ”struntade” det så fick jag byta byxa och trosa efter 2 timmar plus att jag blödde och hade ont vid sex. Fick även kramp i underlivet, det satt i 4-5 dagar mitten av januari, kunde inte sitta, ligga eller stå för det gjorde så ont dock gjorde det mindre ont då jag gick så under jobbet gick det bra. Plus om man inte tänker på att man har ont, så har man inte ont heller.
   Därför sökte jag inte förrän den 27 januari 2012, träffade en kvinnlig läkare hon gjorde en gyn undersökning, kände på magen och även i analen (varför vet jag inte).
Sedan gick vi in på hennes rum och hon började fråga om min avföring, hur den såg ut och hon visade mig en bild och jag pekade på hur det såg ut.
Vi pratade även om hur ofta jag gick på toaletten för att bajsa, berättade att jag gjorde det si och så men att jag har haft det så i minst tio år, så med andra ord att det är normalt. Jag fick laxermedel utskrivet, för läkaren tycke att jag hade mer ont i magen än i underlivet.

Använde laxermedlet ett tag men sedan slutade jag med det pga att det kvittade, hade lika flytningar om inte ännu mera nu plus smärta i nedre magen. Och att det var äckligt!! 

Sökte igen för samma symtom, kraftiga flytningar, ont och blödningar vid sex, fick tid den 30 maj 2012 även då fick jag en ny kvinnlig läkare, tog historien en gång till, mina symtom. Även hon gjorde en gyn undersökning, hon tog lite prov och tittade på i mikroskop. Diagnosen blev vaginos, så jag fick antibiotika, vagitorier. Det blev bättre av antibiotikan dock bara i en vecka.

 Sökte igen den 24 juli 2012, fick en ny kvinnlig läkare, alltså fick jag berätta min historia ännu en gång!
Hon ville göra en gyn undersökning, dock så frågade hon det. Jag sa ja, man lyssnar på dem.
hon såg vad den förra läkaren såg vaginos, denna gång fick jag antibiotika oralt denna gång. Hon sa även att jag skulle undvika använda binda eller tampong.

Denna gång blev det inget bättre alls!

Sökte igen någon gång under augusti/september, för samma besvär!
Fick ännu en ny läkare, den fjärde läkaren, så samma historia igen, kraftiga flytning är tvungen att använda binda eller tampong för att inte ”blöta” ner trosorna och känna som att jag hade kisat ner mig.  Pratade även med henne om min depression, att jag mådde dåligt p.g.a. allt Mådde så jävla dåligt psykiskt, min man fick inte ta på mig, vi bråkade mer eller mindre Flera gånger per dag. Jag kände mig äcklig och ännu mera äcklig. Även hon ville göra en gyn undersökning och så fick det bli. Fjärde gyn undersökningen på kort tid, började bli van. Hon sa även att jag hade vaginos, men innan hon sa det känner hon något i mig, hon kände ännu en gång en extra gång bara för extra säker på vad hon kände. Det var en knöl på livmodertappen. Hon tyckte även att jag hade vaginos så det blev ännu en gång antibiotika, vagitorier. Hon skickade även en remiss till kvinnokliniken.

[är osäker exakt detta var, någon gång under hösten] En kväll, mådde jag så pass dåligt att jag hade värktabletter i ena handen och sprit i den andra medan jag ringde SOS, fick prata med en kvinna en stund innan jag blev kopplad till Akut psyk i Säter fick prata med en manlig sköterska, vi pratade en längre stund tills jag hade lugnade ner mig, sen sa han ”jag måste ta upp detta med läkaren, jag lovar att ringa upp dig så fort jag har pratat med honom”, Väntar fortfarande på samtalet.
   Jag skakade som ett asplöv, som det tunnaste och det trasigaste lövet på kvisten, de lövet  som hängde kvar i bara av de sista ytterasta krafterna. Kämpande och hängde kvar kvisten, inte trodde på dig och lyssnade på dig! Inte ens SOS eller akut psyk! Ingen!! Ingen kunde hjälpa de lilla, lilla tunna och trasiga lövet.

Fick en bekräftelse från kvinnokliniken, det var väntetid upp till 3 månader, ringde dem och frågade ”hur gör jag för att få komma tidigare”, de svarade att jag var tvungen att ringa min läkare och be henne skicka en ny remiss – en akutremiss.
ringde VC igen och bad dem att läkaren skulle ringa upp mig, men min senaste läkare var inte kvar.
Så jag fick en ny tid med den första läkaren från januari, hon som gav mig laxermedel

Jag berättade min historia IGEN! Berättade vad de hade sagt på kvinnokliniken om remissen, att jag inte kunde vänta längre, att jag mådde så dåligt, Hon ville göra en gyn undersökning – (ovanligt va?!) det fick hon väl göra, även denna gång körde hon upp ett finger i analen.
    Sedan pratade vi om varför jag mådde så dåligt och varför jag ville få tabletter utskrivna. Jag hade inte sörjt klart farmor, läkarbesök att ingen lyssnade på mig. Jag bröt ihop! Fick sedan fylla i en lapp om desperation och ångest.  Ångest hade jag över gränsen på och på desperation lång jag strax över gränsen på.
Hon skulle skicka en remiss till kuratorn på solsidan och hon ville inte skriva ut några tabletter. Hon skulle även skicka en ny remiss till kvinnokliniken.

 

Fick hem en kallelse från kvinnokliniken att jag hade tid den (tror att det var 3 oktober) klockan 10,30. Åkte dit och självklart blev det en gyn undersökning, Först var det en läkare bara sedan ringde hon på en barnmorska, hon ville ha hjälp att hålla i ”verktygen” sedan ringde de på en läkare till.
En annan sak är att jag blödde vid varje gyn undersökning! Och vid varje undersökning frågade de när jag var i väg på cellprovet, sa att det var när jag var 23år.
De såg och kände vad den fjärde läkaren hade misstänkt – knölen. De tog prover från knölen, ont som bara den gjorde det.
Läkaren – Lina, sa att provsvaren skulle komma på fredag den 5 oktober.  Men tyvärr hade de inte gjort det, Lina ringde mig och sa det.

På måndagen den 8 oktober ringde det en ssk från kvinnokliniken och berättar om att jag ska komma till Falun den 9 oktober.
Vi, jag, min man och syster kommer till Falun vi får komma in ganska direkt på rummet. Lina, läkaren tittar på mig och säger - ”Vi har fått provsvaren, det är inga goda – Det är Cancer”
då rasar min värld ihop!

Det blev undersökningar hit och dit.

Siktröntgen i Ludvika, Magnetröntgen i Falun, Pet ct i Uppsala, två undersökningar under narkos.

Och den 15 november blev det operation och jag låg inne i en vecka.

Efter tio dagar blev vissa angraffer borttagna pga. alla kunde inte tas bort för det började glipa för mycket, bara några dagar senare började det med en ännu antibiotikakur.

Sen blev två omläggningar i veckan.

Runt den första december ringde jag 1177 och frågade vad jag skulle göra, hade så jävla ont i nedre delen av magen, kvinnan jag pratade med, sa att hon skulle ringa jourmottagningen och fråga hur jag skulle göra. Och de sa att jag skulle åka upp, dock blev det inget denna gång. Skulle återkomma om jag fick feber eller spydde.
Kom hem och gick jag la mig. Vaknade med illamående trodde det berodde på mycket annat. Tog antibiotikan men hann inte mer än att få ner det innan det kom upp igen!
bara att åka upp till jourmottagningen igen! Bara 12 timmar efter sist vi var där.
Som tur var fick jag samma läkare igen. Hon ringde till kvinnokliniken i Falun och de sa att jag skulle åka dit och så blev fallet! Spydde en gång på jourmottagningen och en i bilen på väg till Falun. Desto mer tid det gick desto mer känslig blev jag för ljud och ljus.

In på akuten i Falun, kom in på inskrivning på en gång, de tog bl.a. tempen och jag hade fått feber. Blev visad till ”väntrummet”, en vägg med lite stolar utsatta. Efter ca en timme efter inskrivningen spydde jag igen, bad då min man att han skulle gå och prata med någon fick då ett rum, inte för min skull det var för de andra patienterna. För vem vill ha någon som spyr bredvid sig.
Jag satt alltså och sov i en stol emot en vägg, med feber, yrsel och känslig för ljud och ljus och ingen brydde sig, inte förrän jag spydde.

Sen gick det fort kom in på ett undersökningsrum, där blev det gyn undersökning med ultraljud. Hon misstänkte att jag hade en blödning!

Det blev så att jag blev inlagd på avdelningen, så fort jag kom upp på rummet kom det en spya igen. Jag fick dropp, och jag somnade nästan på en gång igen.
Under måndagen blev det ännu en gyn undersökning, där läkaren tyckte att det såg bra ut. Men tack vare jag mådde dåligt och att jag var så dåligt dagen innan så fick jag vara kvar under måndagen också. Blev utskriven kring lunch på tisdagen.

 Sedan blev det omläggning två gånger i veckan. Under jul och nyår helgerna var jag in på jourmottagningen i Ludvika och la om såret.

Den 27 januari blev det att ringa 1177 igen, då sprack såret och plåstret lossnade, de tyckte att jag skulle åka upp till jourmottagningen och så gjorde jag! Läkarens första anblick var att det var tarmen som syndes, hon skulle gå och ringa kvinnokliniken i Falun, dock fick hon svar att jourläkaren inte var på avdelningen. Sedan när hon kom tillbaka hade hon en ssk med sig som hade lagt om såret i mellandagarna. Det var inte tarmen… det var en infektion! En annan ssk la om det och tog sårodling, Så det blev antibiotika igen! Läkaren bad mig att jag skulle ringa min VC, för de har ju sett såret tidigare.

På måndagen blev det läkarbesök på VC och omläggning. Läkaren hämtade en annan Läkare, en läkare som redan har sett mitt sår. Han tyckte att jag skulle ringa kvinnokliniken för de är mer experter. Äve här blev det omläggning och sårodling
Ringde dem, och fick komma dit på torsdag.

Läkaren – Andreas, tittade och klämde på såret han förlängde min antibiotikakur från sju dagar till tio dagar.
Det kom fram att det inte fanns några bakterier i såret, och det skulle fortsättas att läggas om.

Efter någon dag så ringde de från kvinnokliniken i Falun och berättade att jag hade bakterier i urinet så jag fick ännu en antibiotika kur.

Under några veckor blev såret bättre och bättre. Så vi beslutade att det räckte med en omläggning per vecka
Under V. nio var det nästan borta bara kring 3 mm stort.
När jag kom till VC v 10 så hade såret blivit 1*1 cm alltså hade det blivit större. Och det blev helt plötsligt omläggning två gånger i veckan igen. Denna gång gjorde de omläggningen lite annorlunda än de senaste veckorna.
och efter två veckor var såret mindre och det blev omläggning en gång i veckan igen.

Den 21 mars var jag på återbesök i Falun, där de hittade en blodfylldpolyp under en gyn undersökning. Den skickades iväg för analys.

 och den var utan anmärkning. helt ofarlig!

den 17 april var jag till VC för att lägga om såret, även denna gång  hade det blivit större!

jag höll modet öppe men desto mera av dagen som gick sjönk jag längre och längre ner!