Onsdag!

Var till läkaren i går med fingret!
läkaren sa att det såg bra ut och att om det gjorde så ont med
stiften så skuklle han plocka ur de innan jul!!

Wii, med andra ord så en till operation
fast en glad nyhet är att jag har fått frikort:D

Ska på möte i dag med RKUF Falun.

Men innan det så måste jag väcka patrik för vi sk aner på stan snart och
fixa och trixa.

Hemma och det är torsdag

Fick ett mindre bra telefonsamtal i dag. Men hoppas att allt löser sig!

Jag är så pip trött på att vara sjukskriven så från i morgon så jag friskskriven!

Men jag kommer att ha jobb varje fredag till julveckan!
eller varje travdag på romme:D

Men kvinnor och barn

Vill så gärna.....

Vill så gärna skriva att det går jätte bra för mig men då ljuger jag!
Vill så gärna skriva att jag har en bra inkomst men så ljuger jag!
Vill så gärna skriva att allt går som en dans men då ljuger jag!
Vill så gärna skriva att jag mår bra men då ljuger jag!

Men någon gång måste allt vända!
Att allt går bra
Att jag får en inkomst som man kan leva på
Att allt går som en dans
Att jag ska må bra!!

Nej, nu ska jag äta lite och se på hemtillgården

Bilolyckan

Det är den 8 november 2009.

Jag och Patrik skulle hem till min familj och fira farsdag plus att jag skulle rida.
Jag ville upp till gruvan för att se om jag kunde rida där.

Vi åkte upp mot Flogbergsgruvan som ligger på vägen förbi till mor och far.
På ett ungefär.

Vägen såg bra ut så vi åkte ner igen när vi kommer till en kurva så springer ett rådjur ut framför bilen. Patrik väjer och när han ska parera tillbaka så har vi hamnat ute i löven så bilen lyder inte.
Jag ser hur trädet närmar sig. Jag tänker inget det blir helt stopp, kan inte förklara det.
Sen blir det lite svårt att komma ihåg vad som händer men jag ska försöka berätta så ni förstår.
Jag tror att jag hör hur airbagen slår ut och att jag har ont!
Men det jag kommer ihåg är hur jag skriker, då blir jag medveten om vad som har hänt!
Jag försöker knäppa av mig bältet men det går inte för jag skakar och skriker. Men tillslut då jag tar ett andetag får jag av mig bältet och då jag ska öppna dörren så går det inte. Jag skriker "jag kommer inte ut, jag kommer inte ut" Då ser jag Patrik knäpper av sig bältet och springer ut och drar upp dörren!
Jag är helt hysterisk, kan knappt stå!
Jag och Patrik står och håller om varandra. Motorn ryker.
Känner hur det gör ont och hur det smakar blod i munnen.
Sen är det ett glapp mellan detta och när jag hämtar min mobil i bilen och ringer mamma
Jag skriker fortfarande, men när jag hör mammas röst blir jag mer hysterisk!
Skriker vi har krockat! tack vare jag är hysterisk så hör hon inte vad jag säger men jag upprepar samma fras tills hon hör!
Patrik tar över för mamma hör som sagt inte vad jag säger.
Han berättar vad vi är.

Det tar en stund innan pappa kommer, men när han kommer så är jag lugn eller jag skriker inte iaf, jag försöker lugna ner Patrik nu.

Då han går runt för att se vad som har hänt!

Pappa kommer, då först kommer jag på att man kanske borde ringa sos.

Så jag ringer de, och talar om att det har hänt en trafikolycka i Lernbo, det hon frågar är om det är på RV66, om det är en singelolycka, och om jag var med i olyckan.

Jag svarar så gott jag kan på frågorna och säger att de inte behövs en ambulans. Hennes svar på det är att det att hon skickar en ändå, jag blev lite sur för jag behövde ju inte någon! För jag blödde ”bara” från huvudet och att det gjorde jätte ont i ansiktet. Så jag behövde ingen ambulans och Patrik behövde ju ingen heller för han hade bara några småsår på en hand.

Pappa fick ta över telefonsamtalet, för att förklara vägen, jag tyckte inte att jag kunde prata så bra tack vare min svullnad i ansiktet.

 

Det tar ca 7 minuter till ambulansen är på plats och ca 8 minuter till brandkåren är på plats.

Och nu har jag lite minnesluckor igen men ambulanspersonalen frågor oss om vi ska med till sjukhuset visst tänkte jag det kan vi! Det är bra om vi får våra skador undersökta av en läkare.

Vi stiger in i ambulansen och lämnar Pappa vid bilen, litar helt och hållet på honom!

 

Nu är vi på akuten i Ludvika.

Där tar de tog de blodtryck, puls, tvättade våra sår.

Sen blev det röntgen både magnetröntgen av hjärnan och vanlig röntgen av nacke/hals och röntgen av mitt ben.

Var tvungen att åka rullstol, fick inte gå. Det tyckte jag var fel, då iaf nu kan jag förstå för skulle inte heller tillåta någon gå om han/hon hade krockat så.

 

Alla undersökningar visade inget.! Då var det bara att ringa pappa och be han hämta honom!

 

Nu idag, har jag blåmärken på ljumskarna, efter bältet på nyckelbenet, smalbenet. Sårskorpa i bakhuvudet. Ont i nacken och ryggen, fast de bara om jag känner efter och när jag ska lägga för att sova!

 

Det var berättelsen om olyckan den 8 november 2009

 

bilen

Jag laddar bara upp bilden just nu texten kommer sen


det var iaf jag och patrik som att i den när den for i trädet

sjukt

Så sjukt!
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6059557.ab

Men men de är ju deras sätt att leva på men ändå!

måndag och gips fri

Ni kanske inte ens vet att jag bröt vänster långfinger den 6 oktober och haft gips sen dess.
Plus att jag är opererad den 14 i fingret.

Men nu är gipset borta så nu kan jag börja leva igen, känns så iaf.

Nu f*n ska det ske annars j*vlar!

Ni får veta lite senare!


Just de ja, vi letar större!

http://www.blocket.se/dalarna/Onskar_hyra_kopa_24168229.htm?ca=6&w=1

http://ludvikatorget.se/index.php?action=show&show_id=2387&show_torg_namn=ludvika